Jag har en kamrat som har en fin klänning. Så jag sa -Kan jag få rita av din klänning? Då hon kan tankeläsa sa hon -Nu, javisst om jag får låna din kofta så jag får ha på mig något under tiden. Så jag ritade av hennes klänning, gick hem och tog fram tyget som bara har väntat på ett mönster. Jag köpte nämligen en gardin, som har en hel del år på nacken, men i jättefin kvalitet (mjuk, lite tung bomull). Gardinen kostade 20:- för ett par år sedan och jag visste hela tiden att denna skulle bli en tunika eller klänning – jag har bara inte hittat rätt modell. Förrän nu!
Så nu har jag en klänning – en klänning som jag hade på mig i går till svarta kalasbyxor (mycket roligare att säga än strumpbyxor & jag är ju ett barn av min tid) & en svart tröja under. Glad är jag. Väldigt glad för att jag gjorde fickor på den. Jag har nästan aldrig fickor på mina plagg (klänningar och kjol har sällan det). Det är ju en njutning att ha fickor, det måste bli mer sånt. Jag har ju mer fint tyg i mina gömmor…
I like my friends dress and I got to draw it/copy it so that I coould make a dress of my own. A dress with a fabric that I bought a couple of years ago. Vintage fabric. Fabric that used to be a curtain. Fabric that was meant to become a dress, but I have´nt found the right model until now. Now I do & I like it. It looked really nice with black leggings and a black sweater under neath.
/Madde